Utställningen Inner Child håller sig innanför boxen

0:49

Efter reklamen: Residence Stora Formpris 2026

(0:49)

Sju små barn sitter i en ring, på huk på en landsväg, någonstans i Belgien. På vägen kryper sju vinbergssnäckor som har målats med olika färgkluttar på sina skal, i gult, rött, blått, grönt, vitt, lila. Barnen gör ett snigelrace, och hejar på sniglarna som sakta börjar krypa ut mot ringens rand, som målats med krita på asfalten. (Vissa av sniglarna struntar helt i att röra på sig i någon riktning, och klättrar hellre på varandra.) Kameran fokuserar på sniglarna, några börjar långsamt närma sig kritstrecket. Barnen hejar på, den gula snigeln leder, »Allez le jaune!« ropar killen med den gula snigeln. Plötsligt börjar det regna, ett störtregn, barnen flyr till huset och sniglarna är kvar. De sträcker sig lättade mot regnet med sina tentakler, njuter kanske av vattnet och stillheten, lite som trötta idrottare i duschen. Färgen rinner ner från deras snäckskal och tunnas ut på asfalten.

Denna scen ingår i ett videoverk av den belgiske konstnären Francis Alÿs, som visades på Venedig-biennalen 2022. (Titta på klippet online. Jag började gråta framför skärmen. Kanske är jag lite svag för tillfället.) Alÿs verk bestod av flera kortfilmer om barnens ursprungliga lek i olika delar av världen.

I konstnärens hem får verken tala

En annan som blev väldigt berörd är trendanalytikern Li Edelkoort som beskriver mötet med Alÿs The nature of the game på biennalen som en av startpunkterna för arbetet med utställningen Inner child: Playing with design som nu i oktober öppnas på Artipelag för att visas fram till april 2027. »Jag gillade sniglarna bäst«, kommenterar Li Edelkoort The nature of the game. »Jag blev väldigt berörd av barnens lek. Samtidigt när vi tittade på biennalen gjorde vi en trendbok om hur mode influeras mycket av barnkläder i formerna. Det kändes som att barnen och leken är någonting som ropar på vår uppmärksamhet, i denna nya teknologiska värld av skärmar. Det finns så många studier om hur skadligt det är för barnen, för deras mentala och motoriska utveckling, att börja för tidigt med skärmarna. Så vi bestämde oss för att inte bara göra trendböckerna om mode och barn och design och lek, utan den här utställningen Inner child: Playing with design. Och vi bestämde att den kommer att vara helt analog. Vi tar bort alla skärmarna. Det har vi nog aldrig gjort på detta sätt.«

När Residence träffar Lidewij Edelkoort och Philip Fimmano på Stockholm stadshotell några månader innan utställningens öppnande, så framträder ett lite upproriskt koncept. Inner child: playing with design förefaller i en svensk kontext, där en framåtlutad teknikvänlighet brukar vara det allmänt vedertagna förhållningssättet, lite kärringen mot strömmen. Utställningen är komplett analog och har helt bortsett från skärmar. Sammanlagt 100 kreatörer är med och den gemensamma nämnaren är deras utforskande av det inre barnet som en kreativ kraft. Utställningen är tänkt som en motrörelse till dagens känslomässiga turbulens och den nya tekniken i vår tid. Den riktar sig till vuxna, och tar fasta på en utveckling som enligt Li Edelkoort började under pandemin.

Allt börjar med en kartong

En av utställningens startpunkter är ­­­kart­ongen,­ boxen, klossen som form och början till barnens lek. »Tänk utanför boxen, säger ju alla jämnt. Men det är någonting väldigt härligt med att vara kvar i boxen. Det är omslutande och en väldigt trygg plats. Barn bygger alltid boxar. Sätt en kartong framför ett barn och det kommer att krypa in i den. Precis som din katt«, inleder Philip. När Li Edelkoort växte upp i Nederländerna under 1950-talet lekte hon mycket med kartong, för att det inte fanns många leksaker. »Jag är så glad för denna begränsning i dag. Det öppnade upp så många fantasivärldar i mig.«»Det är inte bara barn som älskar små utrymmen«, säger Philip.» Även inom arkitekturen kan vi se den utvecklingen. Bort från de stora öppna loften till mindre utrymmen. Många stora kontorslandskap har nu mindre utrymmen, som ser ut som småhus, för att ha möten till exempel. Hela tiny house-rörelsen hakar i denna utveckling.«

Boxtrenden syns i utställningen genom mängder av boxliknande möbler av till exempel Max Lamb och svensk-brittiska Nick Ross. Utställningen vänder sig inte till barn egentligen, utan till vuxna, men barn kommer att älska den, säger duon. »I och med att de kommer att känna igen sina leksaker i någon form av vuxet format. Och de vuxna kommer att känna igen sina egna leksaker från förr kanske.«

Li Edelkoort är något av en legend, hon är en av världens mest inflytelserika trendanalytiker, född 1950 i Neder­länderna och utbildad vid konstakademin i Arnhem. Efter att ha flyttat till Paris på 1970-talet grundade hon trendbyrån Trend union, vars handgjorda trendböcker länge har fungerat som referensverk för mode-, design- och livsstilsbranschen världen över.Under sin karriär har hon rådgivit internationella företag inom mode, design, skönhet och industri, samtidigt som hon byggt upp ett rykte som en av samtidens mest träffsäkra uttolkare av kulturella och estetiska strömningar. Tidskriften Time utsåg henne 2003 till en av modevärldens 25 mest inflytelserika personer. Hennes live-trendspaningar under 90- och 2000-talet har för många fortfarande ett skimmer av något förhöjt och ikoniskt. Hon har ett visuellt handlag som föregrep Instagramestetiken med flera decennier. Edelkoort har också varit en viktig utbildningsprofil. Mellan 1998 och 2008 ledde hon Design academy Eindhoven. Det är andra gången duon jobbar på Artipelag, 2015 visades utställningen Earth matters, angående miljöförstöringen och hållbar design.

Pandemin var en naturlig katalysator

En annan viktig startpunkt för Inner child: Playing with design var pandemin, menar Li. »Under pandemin var vi oerhört många som blev hänvisade till våra hem och vår egen kreativitet. Det var en period av vila, stillhet, eftertanke och materialbrist. Faktum är att människorna levde på samma sätt som jag gjorde när jag var barn. Det fanns modedesigner som gjorde hela modekollektioner i kartong exempelvis.«

Bland formgivarna i utställningen finns Maarten Baas, Harvey Bouterse, Front, Max Lamb, Humberto da Mata, Kusheda Mensah, Nick Ross, Gustaf Westman, Victoria Yakusha, Pierre Yovanovitch – och många andra.Utställningsscenografin har skapats av en hel familj – det nederländska formgivarparet Kiki van Eijk och Joost van Bleiswijk och deras två barn, Ko och Puk. Det ovanliga samarbetet mellan föräldrar och barn sätter prägel på utställningens lekfulla och fantasifulla uttryck.»De åtta olika rummen som handlar om världar av klossar, gosedjur, dockor och mycket mer, kommer att kännas som att gå genom en tredimensionell barnbok«, säger Philip.»Jag tror att Inner child: Playing with design kommer att fungera som terapi för besökarna. De kommer där nedtyngda av dagens sorger och träder in i denna värld som får en att glömma allt annat«, säger Li Edelkoort. »För oss har det varit underbart att jobba med den.«

»Jag tänkte att Kungsträdgården var Stockholms finaste läge – nu inser jag att det är totalt värdelöst«