Naturliga dopp i poolen
En egen badplats, som dessutom hjälper naturen på traven. Vi besöker tre olika ekopooler hemma hos byggnadsvårdaren Erika Åberg, arkitekten Christine Nibér och Lindeborgs Eco Retreat.
När morgonsolen går upp bakom tallstammarna och förvandlar skogen till en pelarsal, och älvor dansar ovanför det fortfarande ljumma vattnet i gryningen efter sensommarens första kyliga nätter, förvandlas Erika Åbergs trädgård vid den lilla bondgården i Gästrikland för ett ögonblick till en John Bauer-saga. »Vi tänkte att det skulle vara trevligt med lite vattenblänk i trädgården, men att poolen skulle göra så stor skillnad för trivseln här hemma är magi«, säger programledaren, författaren och byggnadsvårdaren.
Naturpoolen, med en total vattenyta om 190 kvadratmeter, gör alla årstider och väder intressanta. Från soliga dagar med dopp från morgon till kväll, till strilande regn som långsamt fyller på vattennivåerna, till vinterns skridskobana direkt utanför dörren (något som gör Erikas man Björn, före detta hockeydomare, minst sagt begeistrad). »Det ger så mycket njutning och blev ännu bättre än förväntat«, säger hon.
Biologisk rening ger kreativ frihet
Naturpool, ekopool, naturdamm … Kärt barn har många namn, men den gemensamma nämnaren är biologisk rening, vilket gör vattnet fritt från kemikalier. Vanligtvis innebär det två funktioner, med en simzon och en växtzon, med naturlig filtrering (grus, växter med mera) och en pump som håller vattnet syresatt och i rörelse. Erika Åbergs pool är anlagd med en svart dammduk av gummi (det går även att använda en poolliner i valfri kulör eller mönster för en mer klassisk pool-look), med hjälp av Naturpooler i Skåne, som även guidade dem genom processen. Utöver eget slit, krävdes både grävmaskinist, rörmokare och elektriker. En fördel gentemot konventionella pooler är att en naturpool kan formas nästan hur som helst. »Jag gjorde en design där vattnet går så nära orangeriet som möjligt, med bara en lite brygga där, och sedan försvinner in mot skogen. Jag ville ha känslan av en norrländsk tjärn och en sandstrand som stränderna vid Dalälven, med tallar som växer nära«, berättar hon.
På Lindeborgs Eco Retreat, utanför Nyköping i Sörmland, står ekoladan i centrum – en hundra år gammal lada som byggts om i samarbete med White Arkitekter och även blivit arkitektbyråns första klimatpositiva byggnad. I det helgöppna Gårdsköket lagas ekologisk mat från gården och närområdet av svenska stjärnkockar och sängarna är bäddade med ekologiska täcken och kuddar. Det säger sig självt att en klorblå pool med plastliner inte fanns på kartan. »Dammen kom till dels för behovet av att samla vatten till våra odlingar och skapa ett bevattningssystem, dels för att våra gäster och barn ska kunna bada«, säger Julia Lindeborg, som med en vision om att arbeta för och med naturen flyttade till bondgården för 12 år sedan med sin man Karl och deras två barn.
Källa för rekreation och bevattning
Till skillnad från Erika Åberg har Lindeborgs 25x12 meter stora damm ingen dammduk i botten, ett av familjens många eko-experiment. »Vi visste att vi hade lerjord, packar man leran hårt så håller den vatten«, berättar Julia. Ena sidan av dammen fick byggas upp för att göra kanten jämn, och i botten ligger krossad kalksten som gör vattnet mer basiskt och minskar alger. De har ett naturligt reningssystem, där regnvatten samlas upp från taken på ekoladan, orangeriet och gårdsköket, och rinner genom ett första reningsdike, fyllt av småstenar och kross. Sedan leds vattnet in under grönsaksodlingarna, upp till en regenereringsdamm fylld med pimpsten, växter och mikrober, för att slutligen spilla över till den stora dammen. En pump pumpar tillbaka vattnet genom rören, så att halva vattenmängden cirkulerar på ett dygn. Från dammen tas också vatten till odlingarnas bevattningssystem. »Det är väldigt häftigt när man skapar en ny plats för vatten på det här sättet, vi märkte direkt att det tillförde biodiversiteten, med vattensalamandrar, fjärilar, insekter och sädesärlor«, säger hon.
Något som även Christine Nibér, arkitekt på Österlen, blivit varse. Hon har tagit dammbygget ännu ett steg längre och har i nuläget inte ens någon pump.»Jag tänkte att naturen brukar lösa allt själv. Kan man inte göra det lite mindre komplext?« Hon utgick från tomten, som hade rätt förutsättningar: En naturlig sänka med lerbotten i tredje markskiktet, som samlar vatten som sedan rinner vidare till en liten bäck. Det ger ett naturligt, syresättande flöde. Med hjälp av en vän grävde hon upp en damm om 30x30 meter.
Av landmassorna – var beredd på att det blir mycket jord och sten att hantera, så se till att ha en plan! – byggde de en ö i mitten, där en buske redan växte. Gropen fylldes naturligt på med 15 centimeter vatten per dag den första tiden. För att skynda på reningen har hon, utöver växter och grus, planterat in sötvattenmusslor, men projektet är fortfarande lite av ett experiment utifrån inställningen »learning by doing«. »Om detta inte funkar, ja då får jag sätta in en liten pump för att det ska bli mer flöde i vattnet.«Mellan »stranden» och ön har hon byggt en brygga, där hon gör yoga om somrarna, och även hon har sett djurlivet blomstra i trädgården.»Det är en otrolig fröjd att titta på det som händer runt dammen, ekolivet! Och så ger den ett blickfång från mitt hus«, säger hon.
