Dinesen country home – ett hus fullt av historier
Dinesen country home ligger vid byn Jels på Jylland och har en mångårig koppling till familjen Dinesen. Ett vitputsat korsvirkeshus med stråtak inbäddat i lantlig idyll, men om man gläntar på dörren väntar en betydligt mer samtida miljö.
Dog vi och hamnade i Nangijala? Nej, visst inte. Det är så här dansk design ser ut nådens år 2025.
»En palimpsest«, menar arkitekten Mathias Mentze som, tillsammans med partnern Alexander Ottenstein, ansvarat för uppdateringen av inredningen. Och vilka är vi att argumentera emot? Vi säger väl mange tak och kliver på i stället.
Mentze Ottenstein
Mathias Mentze och Alexander Ottenstein driver en arkitektbyrå ihop som har kunder som Dinesen, the Audo och Royal Copenhagen, som de nyligen designade flaggskeppsbutiken för. Mathias Mentze har tillsammans med Nikolaj Lorenz Mentze arbetat med renoveringen, designen och konstkureringen av Marienborg, den danska statsministerns officiella residens.
130 år erfarenhet av trä
Här bodde Hans Peter Dinesen, femte generationen Dinesen, som ung. Nu jobbar han som brand director för företaget. »Mina syskon och jag växte upp i närheten, på sågverket där Dinesen är grundat. Våra föräldrar köpte huset 2004 och vi bodde här i tio år innan det blev företagets gästhus. Jag har oräkneliga minnen från de åren. Huset är fullt av historier. Därför kändes det viktigt att jobba med arkitekter som kunde ta hand om husets själ samtidigt som de ingöt nytt liv i det«, berättar han.
»Byggnaden är från 1886. Det är ungefär samtidigt som min farfars farfar, som var byggmästare, grundade Dinesen. Det är fascinerande att tänka sig att vi har jobbat med trä i nästan 130 år men när man står i det nästan jämngamla huset blir arvet greppbart. Man kan känna tidens gång genom materialen.«
Det kommer knappast som en överraskning att trä dominerar när man kliver över tröskeln. Och naturligtvis har stället Dinesengolv, skam vore det väl annars? Men det mest påtagliga är det intima tilltalet, de omsorgsfulla detaljerna och de lugna, dova färgerna. Huset har en odiskutabelt skandinavisk vibe, men är långt ifrån den ljusa och fräscha klyschan. Tankarna går kanske snarare åt Skansen-hållet, eller den danska motsvarigheten – Frilandsmuseet.
»Ja, vi ville skapa intimitet, och för att komma åt det delade vi av en del av de större rummen. Alltså precis det motsatta mot vad alla har gjort de senaste åren. Vi skapade rum som fungerar som alkoverna du hittar om du besöker friluftsmuseer.«
»Sedan justerade vi färgpaletten från att vara nästan enbart vit till att bli mer varierad och mörkna ju längre in i huset du kommer«, säger Mathias Mentze.
Varma beige toner, mjölkvitt och ockra dominerar nu. Köket är livgivande salviagrönt, biblioteket redigt mörkt och det finns specialdesignade tapeter med lokala löv som motiv i vissa av sovrummen.
Ville hylla familjens rötter
I samband med att familjen Dinesen köpte huset restaurerade arkitekten Jørgen Overby byggnaden och rensade ut en del oönskade moderniseringar för att hitta tillbaka till genius loci. Ett liknande angreppsätt hade Mentze Ottenstein när de förra året fick i uppdrag att ta sig an inredningen. »Vi tänker oss huset som ett modernt lantställe: enkelt, anspråkslöst, med bra material. Men som alltid förändras ett hus och hur man använder det över tid. Ägarna gjorde om det till ett showroom och utvecklade det, men till slut fanns det inte någon röd tråd kvar. Det kändes som ett sommarhus där man ställer in alla de där grejerna man inte riktigt vet vad man ska göra med. Grunden var vacker, men det behövdes en twist«, enligt Mathias.
Något som piggar upp och knyter samman utan att vara onödigt crazy stod alltså på önskelistan. Hans Peter Dinesen talar om en vilja att hylla familjens rötter samtidigt som nyfikenheten inför framtiden skulle lyftas fram. En inte helt enkel brief. »Ett hus är, precis som ett familjeföretag, något att ta hand om och föra vidare till kommande generationer samtidigt som man hedrar hantverket och värden från förr. Mentze Ottenstein förstår och kan omtolka historiska detaljer på ett modernt och lekfullt sätt. Deras angreppssätt har fyllt huset med värme, personlighet och en känsla av förundran«, säger han.
Man förstår vad han menar. Det finns något närmast sakralt över interiören. Dinesen har jobbat med John Pawson i många år och ville gärna att produkterna de tagit fram tillsammans skulle inkluderas. Här syns Mathias och Alexanders fingertoppskänsla.
De avskalade trämöblerna passar perfekt in i deras inredning och bidrar med ett lugn utan att det blir kallt eller perfektionistiskt.»Huset innehåller många stilar och epoker, och det var roligt för så ser ju både livet och interiörer ut i vanliga fall. Vi människor plockar upp saker och berättelser längs vägen. Det handlade inte om att inreda ett hotell där allt var samma, strömlinjeformade design, utan tanken var att visa upp Dinesenfamiljen som den är. Pawson hade en naturlig plats. Vi hittade också några trästolar som en tidigare generation tillverkat och inkluderade dem i inredningen«, berättar Mathias.
»Det var roligt att leka med den här tanken på inredning som ett slags palimpsest, om vi får låna uttrycket från litteraturvetenskapen, där de äldre lagren påverkar de nyare«, fortsätter han.
Inredning handlar om alla som kommit och gått
Planlösningen är enkel, materialen högkvalitativa fast utan razzle dazzle, och det finns egentligen ingen storslaget med huset, men det sammanlagda intrycket är ändå elegant. Mycket tack vare arkitekternas förmåga att skapa just den där röda tråden utan att bli förutsägbara.
Rara detaljer som kökshyllorna i glas, de specialtillverkade lamporna i samarbete med designern Nina Nørgaard, ett återkommande mönster utskuret i träet och de förtjusande fönsterluckorna ger mycket pang för pengarna. »Luckorna är inspirerade av Luis Barragáns hem i Mexico City men också av lantlig arkitektur där man har luckor i stället för tyg eftersom det är robustare. De skapar en speciell atmosfär, för man kan styra ljuset som man vill. Och vi har smidesljusstakar på väggarna så om du är ensam i huset kan du stänga igen alla luckor och tända alla ljus och plötsligt är du i ett väldigt storslaget hus i stället för i det här anspråkslösa. Det är fint«, säger Mathias Mentze.
Han berättar att hans och Alexanders arbetsprocess har utvecklats med tiden, att de brukade vara mer spontana men nu gör tydligare research på förhand. Men den här gången såg arbetsmetoden lite annorlunda ut eftersom de faktiskt för flera år sedan, innan de fick uppdraget, sov över i huset med vänner och samarbetspartner och alltså kunde utgå från sina egna upplevelser. »När vi var där som ›vanliga gäster‹ kände vi att det fanns saker som inte var helt klockrena. Exempelvis fanns inget bra ställe där man kunde sitta och ha det mysigt och dricka vin tillsammans på kvällen. Erfarenheten gav oss möjlighet att göra saker bättre«, menar han.
»Man försöker alltid läsa av personligheten hos den som bor i huset och koppla ihop den med ens egna visioner. På det sättet är jobbet som ett roligt parti schack. Det är det jag älskar med interiörer om man jämför med arkitektur. Interiörerna blir ett intimare porträtt av den som bor där.«
De kan kommunicera så mycket mer än bara estetik. Inredningar handlar om alla som kommit och gått och bidragit till husets historia. Det här huset fungerar som ett arkiv, eller ett porträtt av familjen Dinesen, och det finns något väldigt romantiskt med det.
