Los Angeles på Lidingö – hemma hos modestylisten
I tegelvillan på Lidingö har modestylisten Emma Thorstrand och hennes familj adderat en modern touch och lekfull Los Angeles-charm till 60-talets funkisestetik.
Efter elva år i en sekelskifteslägenhet på Upplandsgatan i Stockholm, och en renoveringsresa som präglades av fransk industriromantik, kände sig Emma och Alex Thorstrand redo för ett nytt kapitel.
»Vi hade ingen koppling till Lidingö sedan tidigare, utan gillade att det kändes som neutral mark. Att det blev just det här området och det här huset var väldigt slumpartat, men så är det väl ofta med boenden. Plötsligt hittar man något som tilltalar en bara«, berättar Emma när hon slår sig ner i familjens vardagsrum.
Den här gången var det en postfunkisvilla i tegel, byggd 1967, som fångade familjens intresse och nu har de bott här i snart sju år.
»För oss har det aldrig handlat om att hitta ett boende som har en viss stil, vi har inte sökt oss till saker på det sättet. Istället har vi letat efter objekt som känns intressanta och som vi verkligen går igång på. Då går vi helt upp i känslan av att få göra något helt nytt och det känns alltid spännande att kasta sig in i ett projekt som är helt olikt jämfört med det förra.«
Föll för 60-talshuset på Lidingö
Huset ritades av arkitekten Per Karnock år 1966 och byggdes på uppdrag av en högt uppsatt chef inom näringslivet, med visionen om en ståtlig representationsvilla och storslagen utsikt över Grönstaviken. Det var det första huset som byggdes i skogsområdet på den här sidan gatan och blev sedan en förlaga för efterföljande tegelhus i bostadsområdet.
»Det är något speciellt med hus från den här tidsperioden. När jag var barn bodde mina kusiner i ett enormt 60-talshus i Bromma och då tyckte jag att det var jättefult – nu tycker jag det är svincoolt och kanske det finaste huset som finns. Det var nog den känslan som gjorde att jag direkt tyckte så mycket om det här huset, det var som en miniatyr av mina kusiners hus«, säger Emma.
Redan på visningen föll de för husets tidstypiska planlösning, utsikten mot vattnet och det naturnära läget. Samtidigt som huset hade en naturlig puls och stora sociala ytor, som snarare gav känslan av särpräglad Los Angeles-arkitektur. I sitt jobb som stylist är Emma van att skapa egna världar för varje nytt projekt och genom den kreativa processen jobbar hon ofta med vision boards, så det var ett naturligt sätt att även närma sig husprojektet.
»Det hänger kanske ihop med sättet jag ser på våra olika boenden, varje ställe är ett fristående kapitel med egen stil och karaktär. Sedan utvecklas ju ens tankar och idéer hela tiden, men det blir snarare en naturlig fortsättning«, säger Emma.
»Som person är jag väldigt mycket för helhetskoncept och går in i det på samma sätt som jag gör med ett jobb. Det ska alltid finnas en röd tråd och Alex är likadan, det är kanske inte så konstigt eftersom han också jobbar kreativt samtidigt som han är van vid att bygga och verkställa sina visioner på ett annat sätt än jag är.«
Inspiration från Los Angeles och Miami
Parets vision för sitt nya hem var att fånga och förstärka husets ursprungliga postfunkis-estetik, men i en modern tappning. Med moodboards inspirerade av 60- och 70-talets Los Angeles och Miami – både för helheten och de individuella rummen.
»Det kändes som en naturlig väg att gå eftersom huset redan var byggt på det sättet, det var ju vad vi föll för från början. Det hade väldigt många karaktärsdrag och arkitektur som var typiska för 60-talet och små detaljer som gjorde att det kändes genomtänkt. Själva flödet i huset, med rummen i fil och alla utgångarna mot trädgården.«
Emma Thorstrand
Ålder 42 år.
Bor Tillsammans med sin make Alex, barnen Tom, 10 år, och Jill, 6 år, samt hunden Hansson i en 1960-talsvilla på Lidingö utanför Stockholm.
Gör Modestylist och kreatör.
Men huset behövde renoveras, sedan byggåret 1967 hade det gjorts lite halvhjärtade ingrepp här och var men för att det skulle passa en modern barnfamilj behövde man skapa nya ytor och lösningar. Renoveringen tog ett halvår att färdigställa och Alex fick möjlighet att syna deras nya hem i sömmarna.
»När vi började renovera märktes det direkt hur påkostat och välbyggt huset var. Det märktes på de fina materialen och det faktum att vi inte hittade en endaste vinkel som inte var 90 grader, nästan 50 år senare«, berättar han.
Alex har arbetat med scenografi under många år och frilansat inom filmbranschen, men vid sidan av sina uppdrag och mellan olika projekt har han alltid jobbat med sin bror som har egen byggfirma.
»Jag har alltid gillat vackra saker. Så länge jag kan minnas har jag målat och ritat, format saker i trä och metall. Jag ser det mesta som en utmaning och en chans att lära mig någonting, då blir man väl ganska händig förr eller senare«, säger Alex och skrattar.
»Det finns något mäktigt i att skapa något helt eget. Man känner sig mer stolt över någonting som man har producerat och tänkt ut själv, än något man bara gått in i en butik och betalat jättemycket pengar för. Då äger man ju inte bara möbeln utan även idéen bakom den.«
Gjorde om köket i 60-talshuset
Medan många av idéerna från parets vision boards uttrycks med möbler och accessoarer, har omgörningen av köket blivit mer av ett helhetsgrepp. Där har de skapat en helt egen miljö. Genom att riva väggen till den gamla tvättstugan och även addera ytan av ett intilliggande förråd blev köket större och fick en ny form.
«Vi diskuterade väldigt ingående hur köket skulle användas och hur vi kunde optimera flödet i rummet. Det var inte självklart från början eftersom rummets form blev lite okonventionell, samtidigt som färgvalen var glasklara och nog det första vi bestämde«, säger Alex.
Blå, beige och trä var köksprojektets konstant. Alex hade en idé om att klä bänkskivorna med parkett och efter att Emma hittat inspirationsbilder från ett japanskt hus, där stavparkett även klädde väggarna, tryckte de gasen i botten och lät parketten klättra ännu högre.
«Jag tycker att ett hem ska kännas spännande. Då behöver det finnas olika nivåer, former och mönster som går ihop. Samtidigt som det finns kontraster mellan texturerna. Köket är ju ett väldigt bra exempel på just den blandningen av material som jag älskar. Högblank beige mot matt blå, sedan det levande trät som inte bara är ett material utan även används i en specifik teknik. Så skulle jag kunna hålla på med allt, hela tiden«, förklarar Emma.
I övervåningens stora vardagsrum, som de föll hårt för redan på visningen, har man bara målat om och slipat golvet. Medan fönsterpanelerna och den platsbyggda hyllan är original har väggpaneler och smidesdetaljer har satts upp i efterhand, även om de stilmässigt ligger nära sitt ursprung.
»Det fanns dessvärre inte så många originaldetaljer kvar när vi tog över huset, men det var inte heller vad vi drogs till. På ett sätt har det snarare gjort oss mer fria att ta den här tidsepokens estetik, som vi gillar så mycket, och göra den till vår egen. Vi har så klart behållit det som fanns bevarat, men aldrig haft avsikten att bo i ett 60-talsmuseum.«
