Det sitter i väggarna avsnitt 3 – herrgården i Skebobruk

1:07

Efter reklamen: Skolan från sekelskiftet som fick nytt liv

(1:07)

Skebobruk är en liten tätort i Roslagen. Till tätortens pampigaste byggnader hör Skebobruks herrgård. En ståtlig gulputsad byggnad med två stora flyglar. Hit flyttade familjen Dexner sommaren 2020, men de har en del funderingar kring herrgårdens historia...

Skebobruks pampigaste byggnad är den pampiga gula herrgården.

Skebobruks pampigaste byggnad är den pampiga gula herrgården.

Stina och Kalle Dexner är egenföretagare, småbarnsföräldrar och herrgårdsägare.

Stina och Kalle Dexner är egenföretagare, småbarnsföräldrar och herrgårdsägare.

Det sitter i väggarna säsong 7 – allt vi vet

Herrgården i Skebobruk

Skebobruk är ett järnbruk i Roslagen. Här finns brukbyggnader från 1600-talet. Pampigast av alla byggnader är den gula herggården som byggdes år 1770. Här bor Kalle och Stina Dexner tillsammans med sina två barn, Isabella och Alfred.

Den inglasade verandan på baksidan av huset.

Den inglasade verandan på baksidan av huset.

Herrgården Skebobruk byggdes av Jacob Grill år 1770.

Herrgården Skebobruk byggdes av Jacob Grill år 1770.

Herrgården mäter cirka 700 kvadratmeter. Det finns en huvudbyggnad, två flyglar, en kavaljersbyggnad och en stallbyggnad. Det finns allt som allt ett femtiotal rum som är utsmyckade med otaliga kakelugnar, öppna spisar, dekormålade tak och pampiga kolonner. Många av husets vackra originaldetaljer är bevarade.

Både Stina och Kalle är egenföretagare. Stina är landskapsarkitekt och inredare. Så hur har de som egenföretagare och småbarnsföräldrar haft tid och ork att börja restaurera en herrgård »Kaffe pannlampa choklad och discomusik«, nämner Kalle och Stina som framgångsfaktorerna.

Herrgårdens matsal.

Herrgårdens matsal.

Hemmet är fullt av otaliga eldstäder som är vackert bevarade.

Hemmet är fullt av otaliga eldstäder som är vackert bevarade.

Det sitter i väggarna avsnitt 1 – Emilia och Johans ödehus

Det sitter i väggarna

Erika Åberg, byggnadsantikvarie och Rickard Thunér, antikexpert anländer till Skebobruks herrgård. »Wow vilken gårdsbild«, säger Rickard och Erika utbrister imponerad »Vilken symmetri«.

Stina och Kalle vet inte så mycket om huset sedan innan, med de vet att huset är byggt år 1770 av en man som heter Jakcob Grill. De vill gärna veta mer om honom. De vet också att en Michaelson bodde där under 1800-talet och att han var väldigt konstnärlig. Man tror att det är han som ligger bakom takmålningen i en av husets salonger.

Erika Åberg och Rickard Thunér framför Skebobruks herrgård.

Erika Åberg och Rickard Thunér framför Skebobruks herrgård.

De går husesyn med Erika och Rickard. De besöker rummet som paret kallar för Grills rum och det som de kallar för Narniarummet, eftersom att det har en utsmyckad garderob med en lönndörr. På vindvåningen besöker de också det pampiga biljardrummet. »Det är lätt att gå vilse. Det har hänt att gäster irrat runt«, säger Stina.

Erika Åberg tar sig an golvet i ett av rummen

Kalle och Stina önskar hjälp med rummet som de kallar för biblioteket. Rummet har ett otroligt vackert tak, men inte så roligt golv. Den gröna heltäckningsmattan tycker de inte passar rummets anda. De hoppas kunna hitta trägolv under mattan. »Men vad spännande«, säger Erika som ser fram emot utmaningen.

Under den gröna heltäckningsmattan i biblioteket hittar man vackert furugolv.

Under den gröna heltäckningsmattan i biblioteket hittar man vackert furugolv.

När mattan försvinner hittar de till sin stora förtjusning vackert furugolv i gott skick. Men vad ska de göra med det? Slipa ned, fernissa eller måla? Paret önskar ett lite mörkare golv än den gula färgen som furut har nu. Erika föreslår en fernissa med lite linoljefärg i. Så blir det!

Trots att huset sedan 1900-talet är utrustat med centralvärme, finns många eldstäder bevarade. Rummet där Erika arbetar har ett gediget radiator i gjutjärn, men termostaten går inte i husets tidsenliga stil. Hon byter därför termostaten till ett så kallat slottsvred med hjälp av en rörmokare.

Erika föreslår en fernissa golvet med lite linoljefärg för en mörkare ton. Så blir det!

Erika föreslår en fernissa golvet med lite linoljefärg för en mörkare ton. Så blir det!

Rickard Thunér gräver i husets historia

Rickard bestämmer sig för att besöka det lokala bruksmuseumet som inte ligger långt från herrgården. Här finns mycket spännande handlingar. Dessa järnbruk blev nämligen som egna små samhällen på den här tiden och Roslagens var den största arbetsgivaren under 1800-talet. Om man bosatte sig nära bruket innebar det status. Arbetare hade höga löner och förmåner, så som sjukvård och pension.

1769 - Jacob Grill

Jacob Grill kommer från en betydande familj som äger herrgårdar, fastigheter och fabriker. Han är brukspatron på Skebobruk herrgård, men han bor bara på gården omkring 10 års tid. Varför då? På den här tiden fick järnbruken förskottsbetalt baserat på det järn man skulle leverera. Om man inte kunde leverera blev man skuldsatt. Det är vad som händer Jacob. Han blir skuldsatt till Stockholmsförläggaren Totti och Arfwedson. Rickard har hittat handskrivna brev från Jacob efter hans tid på Skebobruk. »Jättehäftigt att se handskrivna brev från 1700-talet«, säger Kalle.

1780 - Totti och Arfwedson

År 1780 tar förläggaren Totti och Arfwedson alltså över gården. Den som utmärker sig mest är en Elias Arfwedson som tar hand om gården. Han dör barnlös och ogift.

1836 - Bröderna Michealson

En bit in på 1800-talet tar bröderna Michaelson över. Brodern Karl-Josef är brukspatron. Han beskrivs som en omtänksam man. Han har med sig en dräng vid namn Jacob Norén. I ett dokument står det att Jacob Norén var “mindre vetande och upptagen till bärgning av Michaelson”. Jacob var alltså en utsatt människa som Karl-Josef tagit in för försörjning.

Några år senare tar brodern August över som brukspatron på gården. Han är gift med en Hilda-Kristina. De lever väldigt gott på gården. Rickard har hittat ett gammalt resekit som tillhörde August. I resekitet fanns bland annat manikyrset och rakknivar, varav några är tillverkade i Skebostål.

Det sitter i väggarna avsnitt 2 – bergsmansgården Vilkesbacka

1863 - augusts son knut

År 1863 tar August son Knut över driften. Han är då 22 år gammal och därmed Sveriges yngsta bruksdisponent. 1800-talet är brukets glansdagar. Knut är intresserad av konst, litteratur och teater. Han är svag för barockstil, vilket också syns i gamla bilder som Rickard har grävt fram.

Salongen inredd i barockstil.

Salongen inredd i barockstil.

Kalle och Stina får se en bild på kavaljersflygeln med en pampig trapp som leder upp till entrén. »Har den sett ut så? Då måste den se ut så igen«, utbrister de. »Nu har listan blivit lång på saker som vi vill bygga tillbaka«, säger Stina.

Kavaljersflygeln 1877.

Kavaljersflygeln 1877.

Knuts historia är spännande. Han skriver pjäser och bjuder in skådespelare till umgänge på gården. Det här med järnbruk är inte hans fokus och han blir därför tvungen att sälja gården efter en tid. Rickard har hittat hans avskedstal där han ger sitt “sorgbundna farväl” till de arbetare han hade på gården. De framstår som väldigt sympatiska och trevliga arbetsgivare fastslår Stina och Kalle.

Knut drar vidare till sina drömmars mål, Stockholm, där han blir chef för Kungliga Dramaten när den nya byggnaden invigdes år 1908. Hans porträtt hänger fortfarande på Dramaten. I sin roll hade han kontakt med självaste August Strindberg. Rickard hittar ett brev från Strindberg till Knut. Man förstår att Strindberg vill sätta upp en pjäs och att han har bråttom. Han skriver »Nu är jag här igen« och »Jag har icke råd att vänta till nästa höst«.

Porträttet av Knut Michaelson som än i dag hänger på Dramaten.

Porträttet av Knut Michaelson som än i dag hänger på Dramaten.

När Knut dör 1915 och begravning hålls i Engelbrektskyrkan, så var det åtta före detta arbeteare från Skebobruks herrgård som bar hans kista.

1903 - Knut säljer

År 1903 tvingas Knut sälja gården. Nya ägare avlöser varandra och det är en väldigt turbulent tid där man säljer av många tillgångar. Innan knut flyttar kommer en Carl Edvard Rosén till herrgården, en ny förvaltare som ska styra upp verksamheten. »Oj han ser barsk ut«, säger Stina efter att Rickard visar upp ett foto.

1913 - Gustav Schedin och Carl Edvard Rosén

Carl Edvard Rosén blir ägare av gården, när han köper den tillsammans med en före detta affärspartner vid namn Gustav Shedin. Dessa två gör tvivelaktiga affärer. Gustav är nämligen en fifflare av rang och han döms till fängelse för förfalskningsbrott. Han avtjänar sitt straff i Stockholm på Långholmen.

År 1920 tar Mälarbanken över ägandet av Skebobruks herrgård. Rosén och Schedin får lov att arrendera marken, men det funkar inte och år 1924 går bruket i konkurs.

1924 - bruket går i konkurs

Bruker går i konkurst år 1924. Året därpå får Schedin uppdraget att sälja av de tillgångar man likviderar. Han säljer lagret av dyrbart järn för stora pengar, men i stället för att ge dem till banken rymmer han med pengarna. Banken var så generade över att ha blivit bestulna att de inte gjorde någon stor sak av detta.

Gustav rymmer till Paris med sin hustru Alma Antinoff. De bor på Hôtel du Grille som rentierer och spenderar stora summor pengar. Onsdagen den 6 juli 1927 på första sidan av Dagens Nyheters står det på löpsedeln: »Parissvensk skjuter hustrun och sig själv«. Gustav och Alma hade gjort slut på alla pengar. I sitt avskedsbrev skrev Gustav »Vi går frivilligt i döden«. »Man ser det framför sig, som en 20-talsfilm«, säger Stina.

Onsdagen den 6 juli 1927 på första sidan av Dagens Nyheters står det på löpsedeln: »Parissvensk skjuter hustrun och sig själv«.

Onsdagen den 6 juli 1927 på första sidan av Dagens Nyheters står det på löpsedeln: »Parissvensk skjuter hustrun och sig själv«.

Sedan dess har herrgården haft många funktioner. Det har varit bland annat ålderdomshem, konferensanläggning, hälsohem, gourmetkrog och asylboende. Men nu är det Kalle och Stina som får skapa herrgårdens historia för framtida generationer att läsa om.

Skolan från sekelskiftet fick nytt liv – Daniel och Lovisas renoveringsresa